orginalet

Får inte gå mer i DBT-gruppen. Känner mig grundlurad och ledsen. Men eftersom jag inte skötte avance gruppen och jag redan kan allt i nybörjar gruppen. Känns sorgset att sluta med något som man har haft i snart tre år.

Jag kör runt i rondellen. Vågar inte blinka ut utan fortsätter att köra runt, runt. Rädslan är stark och det är tryggt. Vågar inte släppa tryggheten. Jag vet vad jag har men inte vad jag får. Om jag blinkar ut, kommer jag köra rätt? Köra in i något? Köra vilse? Få punktering? Då måste jag kanske be om en karta, ta hjälp av någon eller ta en ny väg. Hela livet känns som massa olika rondeller som man kör runt i. Ibland vågar man blinka ut, ibland blir det rätt och ibland fel. Många glömmer helt bort att blinka ut och att de håller på att köra runt i en cirkel. De tänker bara på framtiden, allt de ska hinna med och ältar de som har hänt istället för att fokusera på nuet.

Slitit i flera år säger du. Att jag kan kunskaperna och vet precis hur man utövar dem. Ändå så ändrar jag inte mycket och når inte mina mål. Några få små framgångar men sen tillbaka till samma djupa svackor och uppgångar. Blixtsnabbt svart eller vitt djup.

Balans säger du. Först var allt brutalt känslosamt; skrik, slag och skärsår. Sen ändrades allt till att vara passivt. Känslokallt och pusta putsa på den alltid lika glada fasaden. Smärtan är den samma men på ett annorlunda vis. Jag vet att du har rätt.

Du säger att jag har skapat mig en sorts trygghet. Vem är jag om jag inte gör det jag gör nu. Vad händer om jag bryter detta genom våga testa att må bra. Vem blir jag då? Jag trodde att det jag strävade efter var att bli som jag var innan, men hon finns och kommer alltid bara finnas i det förflutna. Dåtiden som man aldrig kan upprepa. Jag är väldigt förvirrad och rädd tror jag. Min identitet är ju det här, hon som skolkar ibland, alltid har undantag och ursäkter, gör lite som hon vill, mår ofta dålig, ser allt svart eller vitt och ofta plågar sin kropp osv. Vi ska jobba mer med känslor, vilket jag inte gillar men vet att jag behöver. Jag gillar inte att känna efter, då inser man bara hur dåligt man mår och hur ont det verkligen gör.

The past