Djupa frågor

Slitit i flera år säger du. Att jag kan kunskaperna och vet precis hur man utövar dem. Ändå så ändrar jag inte mycket och når inte mina mål. Några få små framgångar men sen tillbaka till samma djupa svackor och uppgångar. Blixtsnabbt svart eller vitt djup.

Balans säger du. Först var allt brutalt känslosamt; skrik, slag och skärsår. Sen ändrades allt till att vara passivt. Känslokallt och pusta putsa på den alltid lika glada fasaden. Smärtan är den samma men på ett annorlunda vis. Jag vet att du har rätt.

Du säger att jag har skapat mig en sorts trygghet. Vem är jag om jag inte gör det jag gör nu. Vad händer om jag bryter detta genom våga testa att må bra. Vem blir jag då? Jag trodde att det jag strävade efter var att bli som jag var innan, men hon finns och kommer alltid bara finnas i det förflutna. Dåtiden som man aldrig kan upprepa. Jag är väldigt förvirrad och rädd tror jag. Min identitet är ju det här, hon som skolkar ibland, alltid har undantag och ursäkter, gör lite som hon vill, mår ofta dålig, ser allt svart eller vitt och ofta plågar sin kropp osv. Vi ska jobba mer med känslor, vilket jag inte gillar men vet att jag behöver. Jag gillar inte att känna efter, då inser man bara hur dåligt man mår och hur ont det verkligen gör.

 

The past


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0