Loveit - Fuckit

[Börja läsa nedifrån detta inlägget och läs uppåt]






Nu känner jag mig ganska blottad men jag tror att människor som är eller har varit i min situation fattar en sak;

Du är aldrig ensam!

Sluta se dig själv som offer. Börja inte tro att bara för att du är ett "offer" så har du inga skyldigheter, bara rättigheter. 
Sluta skylla på barndomstraman, din morsa, att ditt eller datt hände osv.  
Börja inse att Du  själv har ansvar för dina egna handlingar och ingen kan göra något åt det utan bara du själv.
Våga försöka och ge det en ärlig chans! Jag tror på dig !






Nu har det gått exakt ett år sedan jag blev utskriven från det låsta jourhemmet och fick komma Hem. 

Jag har fått börja på en ny terapi(har gått fyra olika former av terapi innan) nämligen DBT. DBT har verkligen hjälpt mig. 

Jag väger idag ungefär 66kg. Min ätstörning, hetsätning är ej botad ännu men nu är återfallen färre och mindre i omfång.
Ibland kan jag få panikattacker och drömmer ofta madrömmar om mitt förflutna som jag bara vill glömma.
Det känns som att jag aldrig kommer att kunna bli älskad igen eller bli kär. Allt som jag har gått igenom så tycker jag bara killar är vidriga, äckliga svin som bara vill ha en sak.............FYFAN!
Jag har även idag svårt att vistas bland folk och när jag väl gör det så brukar det oftast bli en totallt utmatning i hela mig efteråt.
Jag dricker inte alkhol då jag enbart missbrukar den och det blir bara flyktigt. Man kan säga att jag är en nykter alkoholist. Jag har inte druckit sedan i november.

Jag går om nian och skolkade bara sammanlagt halva av förra terminen då jag låg hemma och var deprimerad. Men jag fixade iallafall G i alla ämnen (:      


---













Rymde nästan dagligen i början men sen hotade dom med LVU och då fick jag verkligen en tankeställare... Livet började ljusna litet efter mer än ett halvår inlåst med strikta regler och få permissioner.
Började pierca mig själv, tungan, läppen och hela öronen flera gånger om.
Var fortfarande sjuk i mina ätstörningar men självmordstankarna började bli färre och färre.




Här mådde jag verkligen sämst och vägde nästan som mest. Hade försökt ta mitt liv några dagar innan, kommer aldrig glömma den hemska dagen... 

Pappa tog med mig till Gotland en helg. Min älskade pappa hade gått ner i vikt, alldeles svart  under ögonen och sov aldrig på nätterna, han var så orolig för mig när jag rymde hemifrån.
Jag var så jävla själviskt och mådde så himla dåligt att jag Då fick en kick av att få andra att må dåligt och plågas. Jag hade verkligen inte något rent hjärta då bara skam och skuld. 
Det var pappa som fick mig att börja se det ljusa i livet lite smått igen. 

Några dagar senare detta fotot togs åkte jag till en foster familj där jag rymde ifrån redan efter en vecka.
Då försvann jag. Var spårlöst försvunnen i två månader. Två hemska månader med droger, sexuellt utnyttjad och massa annat skit. Blev polisanmäld som försvunnen.
Polisen hittade senare mig och blev bokstavligen fångad och det så blev det polisbil till ett låst utrednings/jourhem. Där var jag i lite mer än ett halvår. Jag hatade stället men det fick mig verkligen att tänka om.   






På sommaren så var det stora, heltäckande kläder som gällde, skämdes så jävlar mkt för min stora kropp. Var inte van vid den stora kroppstygnden och inte min kropp heller så jag fick stora bristningar över hela kroppen. Kanske inte så konstigt när jag gick från 50 kg till 28 kg på blott ett halvår.. 
Var osocial, hade forbi för människor, vågade inte gå utanför dörren, blev sängliggandes och bara frossade all mat som kom i min väg. Började skära mig själv, röka och dämpade ångersten med mera mat och även alkohol.   



Vikt; som mest 78kg

....Deprimerad, självmordsbenägna tjejen med dignoiserad hetsätning som utsatts för det mesta skit.



-då kom stressen, pressen, perfektionismen & självskänslan i obalans...som utvecklades till...-
ETT HALVÅR SENARE !!



vikt; 50 kg (mest muskler)

Jag var den där vältränade, hoppfulla och positiva tjejen. Fick tre Mvg i mina första betyg. 








elitidrottare inom stavhopp och långdistans.



Många år senare...................................................................

År 1992 föddes en söt,oskyldig liten tjej.
The Beginning.

Naken sanning,

Ja, kom ni läst mitt förra inlägg så fattar ni nog - jag lider av hetsätning.
Gick från 50kg till 78kg på ett halvår. Jobbigaste tiden i mitt liv var det. Nu väger jag 65kg.

Livet är fortfarande en bergodalbana som pendlar mellan ont och gott.

Har fått gå om nian. Skolkade hela förra året. Glad att jag fick en chans till. Slutbetygen bestod av 16 ig, kanske inte så bra byggsten inför framtiden?


RSS 2.0