Loveit - Fuckit

[Börja läsa nedifrån detta inlägget och läs uppåt]






Nu känner jag mig ganska blottad men jag tror att människor som är eller har varit i min situation fattar en sak;

Du är aldrig ensam!

Sluta se dig själv som offer. Börja inte tro att bara för att du är ett "offer" så har du inga skyldigheter, bara rättigheter. 
Sluta skylla på barndomstraman, din morsa, att ditt eller datt hände osv.  
Börja inse att Du  själv har ansvar för dina egna handlingar och ingen kan göra något åt det utan bara du själv.
Våga försöka och ge det en ärlig chans! Jag tror på dig !






Nu har det gått exakt ett år sedan jag blev utskriven från det låsta jourhemmet och fick komma Hem. 

Jag har fått börja på en ny terapi(har gått fyra olika former av terapi innan) nämligen DBT. DBT har verkligen hjälpt mig. 

Jag väger idag ungefär 66kg. Min ätstörning, hetsätning är ej botad ännu men nu är återfallen färre och mindre i omfång.
Ibland kan jag få panikattacker och drömmer ofta madrömmar om mitt förflutna som jag bara vill glömma.
Det känns som att jag aldrig kommer att kunna bli älskad igen eller bli kär. Allt som jag har gått igenom så tycker jag bara killar är vidriga, äckliga svin som bara vill ha en sak.............FYFAN!
Jag har även idag svårt att vistas bland folk och när jag väl gör det så brukar det oftast bli en totallt utmatning i hela mig efteråt.
Jag dricker inte alkhol då jag enbart missbrukar den och det blir bara flyktigt. Man kan säga att jag är en nykter alkoholist. Jag har inte druckit sedan i november.

Jag går om nian och skolkade bara sammanlagt halva av förra terminen då jag låg hemma och var deprimerad. Men jag fixade iallafall G i alla ämnen (:      


---













Rymde nästan dagligen i början men sen hotade dom med LVU och då fick jag verkligen en tankeställare... Livet började ljusna litet efter mer än ett halvår inlåst med strikta regler och få permissioner.
Började pierca mig själv, tungan, läppen och hela öronen flera gånger om.
Var fortfarande sjuk i mina ätstörningar men självmordstankarna började bli färre och färre.




Här mådde jag verkligen sämst och vägde nästan som mest. Hade försökt ta mitt liv några dagar innan, kommer aldrig glömma den hemska dagen... 

Pappa tog med mig till Gotland en helg. Min älskade pappa hade gått ner i vikt, alldeles svart  under ögonen och sov aldrig på nätterna, han var så orolig för mig när jag rymde hemifrån.
Jag var så jävla själviskt och mådde så himla dåligt att jag Då fick en kick av att få andra att må dåligt och plågas. Jag hade verkligen inte något rent hjärta då bara skam och skuld. 
Det var pappa som fick mig att börja se det ljusa i livet lite smått igen. 

Några dagar senare detta fotot togs åkte jag till en foster familj där jag rymde ifrån redan efter en vecka.
Då försvann jag. Var spårlöst försvunnen i två månader. Två hemska månader med droger, sexuellt utnyttjad och massa annat skit. Blev polisanmäld som försvunnen.
Polisen hittade senare mig och blev bokstavligen fångad och det så blev det polisbil till ett låst utrednings/jourhem. Där var jag i lite mer än ett halvår. Jag hatade stället men det fick mig verkligen att tänka om.   






På sommaren så var det stora, heltäckande kläder som gällde, skämdes så jävlar mkt för min stora kropp. Var inte van vid den stora kroppstygnden och inte min kropp heller så jag fick stora bristningar över hela kroppen. Kanske inte så konstigt när jag gick från 50 kg till 28 kg på blott ett halvår.. 
Var osocial, hade forbi för människor, vågade inte gå utanför dörren, blev sängliggandes och bara frossade all mat som kom i min väg. Började skära mig själv, röka och dämpade ångersten med mera mat och även alkohol.   



Vikt; som mest 78kg

....Deprimerad, självmordsbenägna tjejen med dignoiserad hetsätning som utsatts för det mesta skit.



-då kom stressen, pressen, perfektionismen & självskänslan i obalans...som utvecklades till...-
ETT HALVÅR SENARE !!



vikt; 50 kg (mest muskler)

Jag var den där vältränade, hoppfulla och positiva tjejen. Fick tre Mvg i mina första betyg. 








elitidrottare inom stavhopp och långdistans.



Många år senare...................................................................

År 1992 föddes en söt,oskyldig liten tjej.
The Beginning.

Kommentarer
Postat av: Madeleine

Tycker att det är modigt av dig att berätta det här och på så sätt förhoppningsvis också få upp ögonen på folk. Jag har själv varit med om liknande men inte alls i samma utsträckning. Och jag förstår känslan av att ha en händelse som fick en att varkligen öppna ögonen. Det tar lång tid att bli frisk men alla har en chans :P

2009-04-08 @ 20:00:49
URL: http://madeleinestal.blogg.se/
Postat av: MOWLSTON

fina bilder :)

2009-04-20 @ 16:38:32
URL: http://mowlston.blogg.se/
Postat av: johline

gud vad hemskt. men du skriver verkligen fint, och det är modigt av dig att öppna dig och blotta ditt liv för alla. fyfan vilket helevete du måste gått igenom<3

2009-06-14 @ 18:32:07
URL: http://johlinen.blogg.se/
Postat av: ellinor

vsg :)

2009-08-03 @ 15:06:42
URL: http://ellinorericsson.blogg.se/
Postat av: Louise

Vad modig du är som har skrivit det här, jag tänker om, för jag förstår inte riktigt att det är folk som har så jobbigt som du hadde det. Hoppas det är bra nu, och att det bara blir bättre.

2009-08-22 @ 23:37:01
Postat av: Lotta

Måste verkligen ge dig kredd för att du vågar berätta sånt här på en blogg som amma kan läsa! Det visar verkligen hur stark du är!

Hoppas allt går bra och att du blir frisk.



sen ville jag även säga att på bilden där du och 2 till är på grönan(?) om det är du i mitten, så var du ju inte tjock!! Även om det var skillnad från förut.

2009-09-01 @ 17:19:20
URL: http://lillablondasaken.blogg.se/
Postat av: Vanessa

fin blogg

2009-10-03 @ 23:05:37
URL: http://vannichi.blogg.se/
Postat av: Maja.

Stort av dig att skriva om detta, ett riktigt känslofyllt och intressant inlägg.

2009-10-22 @ 21:09:45
URL: http://mcaria.blogg.se/
Postat av: vickan

Jag håller helt med den ovanför (Maja.). Jag fick mig faktiskt en tankeställare. Det var riktigt bra skrivet och jag hoppas att du kommer att ha det bra

2009-10-24 @ 13:48:30
URL: http://vfintling.blogg.se/
Postat av: Hanna

Åh vad du är modig som vågar berätta detta.

Jag tror det är bra att folk vågar berätta, så att andra drabbade också kan hitta stöd.Fantastiskt modigt.



Kram!

2009-11-10 @ 19:39:42
URL: http://syntetiskttrams.blogg.se/
Postat av: Ebba

OMG började gråta när jag läste detta grymt modigt av dig att dela med dig av ditt liv såhär!

Din blogg är otroligt bra kommer absolut fortsätta läsa den du är grym tjejen !!



Ha det bra :D

2010-01-04 @ 13:36:57
URL: http://ebbiiiisen.blogg.se/
Postat av: Fellan

Gud vilken rörande text,blev både tårögd och fick gåshud! Men är så himla glad för din skull att allt ialf börjat gå åt den ljusa sidan och att du vågade berätta det här är jätte modigt av dig!



Hoppas du har det bra och att du har många vid din sida, annars har du oss läsare!

2010-02-23 @ 15:24:55
URL: http://feellans.blogg.se/
Postat av: -

Inledningen innan bilden på ditt öga var något av det klokaste jag läst på länge. Synd bara att du har fått en sådan uppfattning om killar, dra inte alla över en kam!

2010-02-26 @ 18:08:45
Postat av: Anja

Läste precis igenom hela ditt inlägg. Otroligt starkt av dig att skriva detta och jag hoppas verkligen all lycka åt dig! Många kramar!

2010-03-12 @ 20:10:34
URL: http://originalet.blogg.se/
Postat av: cornelia

du är stark tjejen! blir imponerad av dig som klarat dig igenom allt detta. du är bra!

2010-04-08 @ 01:45:43
URL: http://rodlastbil.blogg.se/
Postat av: camilla

jag beundrar dig som är så stark att du orkar berätta för oss andra! efter allt som du skriver ha gått igenom! take care! <3

2010-04-17 @ 13:05:40
URL: http://qupi.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0