Candle lights,

Jag har väldigt svårt för att läsa och lyssna på folk som mår dåligt. Eftersom jag är väldigt känslostyrd så direkt kopplas mina starka känslor på. Det enda sättet att lösa det är att äta, för att förgöra känslorna. Det värsta är att allt blir bara värre efteråt.

Jag har blivit mycket bättre på att uttrycka hur jag känner. Tycker jag något är jobbigt så säger jag det. Jag försöker också visa detta genom att se besvärad ut. Riktigt stora framsteg för mig, självklarheter för andra. Har börjat umgås mer med killar nu. För att möta en av min rädsla och bli mer social liksom. Att inse att allt inte behöver vara perfekt. Det funkar ganska bra fast en av dessa killar mår väldigt dåligt själv. Han har just blivit dumpad av sin tjej, förlorat sitt nattarbete och är omedvetet sjukt känslostyrd. Kanske komiskt att man kan hjälpa honom då, han har ingen aning om att jag själv har ungefär samma problem med känslor. Han är ungefär femton år äldre än mig och har inte alls jobbat med sig själv i livet. Blir rädd att jag ska bli som han när jag blir äldre, men sen försöker jag lugna ner mig och tänka att jag är inte han. Försöker ta en sak i taget och sluta tänka tjugo år fram i tiden.

Omg! Jag har börjat gå i skola seriöst. Känns helt okej och jag är mycket, mycket motiverad. Har redan lämnat in tre inlämningsuppgifter på två dagar, helt galet. Innan tog det fem veckor för att ens börja skriva på en uppgift. Jag har ett mål och jag vill inte misslyckas med det. Jag föredrar skolan framför jobbet. Jag har ganska mycket pengar nu och är nog inte normalt med en tonåring att ha så mycket pengar. Jag behöver inte jobba egentligen, men detta sociala som jag får på jobbet är viktigt och stärker mig själv. Men man ska nog inte jobba mer än ett heltidsjobb samtidigt som man går i skola fulltid. Ingen orkar det, inte ens jag. Jobbar nu fyra fem dagar varannan vecka och sex dagar varannan vecka. Kanske dags att trappa ner lite till? Men vill bara inte förlora jobbet. Jag vill ha kakan Och äta den. Ibland får man prioritera, men jag är lycklig att jag har ett jobb. Vissa varken jobbar eller pluggar, jag gör båda delarna.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0